söndag 13 januari 2013

Textilarvet

På vinden hittade jag en gammal matta från mina morföräldrars hem. Det är nog mormor eller hennes mor som har vävt den. Jag är uppväxt med flera såna här mattor och har väl inte tänkt så mycket på hur de här mattorna ser ut. Bara att det är randiga och väldigt långa trasmattor, typ.

Nu kollar jag på ett helt annat sätt, vad är det för teknik, hur har de tänkt med färgerna? Det måste ju funnits ganska mycket begränsningar kring val av material, för det var ju bara det mest slitna som kunde bli mattrasor; hur gjorde de för att komponera mattorna?

Jag är uppväxt med handarbete och tyger. När vi var barn sydde mamma våra kläder, jag och min syster oftast i likandan klänningar, ibland även mamma. Hon var väldigt noggrann och jag vet att hon ofta fick beröm för att vi var så fina.

 Min pappa fick i unga år lära sig sticka och brodera, när han gick i pension tog han upp hantverket igen och stickade tröjor och broderade tavlor till alla i familjen. Jag har just tagit ner en jultavla han har broderat till mig:

Jag och min syster fångades mest av att sy. I många år sydde jag de flesta av mina kläder och när barnen kom hittade jag glädjen i en overlockmaskin och trikåtyger. Tyvärr hittar jag inte längre så mycket inspiration i att sy, jag känner mig liksom klar på något vis.

När jag fick Toras vävstol frågade jag mamma varför hon aldrig har lärt sig väva ändå? Hon sa att hon gärna hade velat. Och mormor och mormorsmor ville nog att hon skulle lära sig. Men när det väl kom till kritan så tyckte de att det var så kul att själv hålla på, så det blev helt enkelt aldrig någon tid över för mamma att lära sig. Men när hon var här i helgen var hon nog lite extra road av det jag håller på med och jag märker att hon har lite koll på tekniken.

Den där mormorsmattan tror jag att jag ska använda som inspiration för en egen matta så småningom. Försöka ta upp färgerna och mönstret men i en egen, lite mer modern variant kanske.

Jo, och så tycker jag det är fantastiskt kul med alla kommentarer! Tack för att ni tar er tid att lämna tips, fina tillrop och tankar :-)

5 kommentarer:

  1. Det är så roligt att följa din väg i vävningen och att läsa din blogg. Det är bra att man kan få inspiration av gamla vävnader.
    Ha det så gott.
    Kram från en annan som är smålänning i själ och hjärta.

    SvaraRadera
  2. Också min mamma sydde kläder för mig, min syster och henne själv. Då för tiden var det ekonomiskt nödvändig, vi hade inte så mycket pengar. Idag är det ju dyrare om man syr själv.
    Men det är verkligen intressant att läsa att din pappa stickade och broderade, sådant var och är ovanligt här i Tyskland.

    När vi köpte vårt hus i Småland(!) för 6 år sedan, hittade vi några gamla trasmattor på vinden. Jag packade de in i en kartong och har nästan glömt de. Nu är jag verkligen nyfiken hur mina mattorna ser ut, men upplysningen måste vänta tills vi är tillbaka i Sverige i våren.
    Ha det bra!
    maliz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min pappa som var född 1929 var nog lite före sin tid i synen på jämställdhet. Han jagade och stickade. Jag tror han fick lära sig textilt hantverk av sin mamma någon gång under kriget; jag har hört att när barnen skulle hjälpa till på kvällarna så tyckte han det verkade roligare att sticka än att tälja räfspinnar.

      Vi har många en koppling till Småland! Ser på din blogg att huset finns i Virserum. Inte så långt från Eksjö, där min koppling finns. Och om man gillar skog och små sjöar så är ju Småland riktigt fint... Ditt hus ser ut som ett riktigt spännande projekt :-)

      Radera
  3. Hej! Ser på din kommentar här ovan att du har kopplingar till Eksjö. Mina barn är födda på Eksjö BB och jag har varit där mycket. Annars kommer jag från Nässjö och är född i Vetlanda. Har även bott och jobbat på lite olika ställen på småländska höglandet.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där... Alla vägar bär till Småland :-)
      Flyttade därifrån 1985, men som sagt är fortfarande Smålänning i själ och hjärta

      Radera