torsdag 24 december 2015

God Jul


En julhälsning med en önskan om en stunds förståelse, humanism och omtanke i dessa mörka tider. Att vi tar hand om varandra och våra nära och kära, men även hjälper dem där vi behöver lite nyfikenhet för att sätta oss in i och förstå hur de har det.

Själv firar jag jul där det finns snö, i Härjedalen. Det känns mysigt och lyxigt denna varma höst. 

För 3,5 år sedan stod en vävstol i ett förråd här i närheten och ville bli omhändertagen efter att inte ha använts på många år. Jag har Tora att tacka för denna nystart i mitt hantverkande liv, trots att jag aldrig fick möjlighet att träffa henne. Men hon hade blivit glad om hon vetat, säger hennes son, min partner. Hennes väv-arv finns tydligt där vi befinner oss, alla bevarade bruksvävar som vi använder dagligen när vi är här och fortfarande ger inspiration. 

En God Jul till er alla! 




lördag 28 november 2015

Om lärande och inspiration

Funderar lite på hur jag hittar inspiration i mitt textila hantverkande.

Det är som att lärandet i sig är viktigt för mig. Just i höst har vävningen fått stryka på foten lite, till förmån för stickande och spinnande. Och jag känner att energin drivs av att det är mycket nytt jag vill lära mig.

Stickningsinspirationen fick en påfyllning när jag gick en endagskurs i att sticka Fair-Isle med Mary Jane Mucklestone och blev otroligt inspirerad. Köpte hennes bok "200 Fair Isle Designs" och har suttit många timmar med att försöka förstå hur jag kombinerar färger och mönster på bästa sätt.



Det har resulterat i ett par vantar... 


...och början på en slipover:


Spinnandet började av att jag såg alla instagrammare och bloggare som spann och ville lära mig. I höst har jag gått en ullkurs via Kulturlandskaparna här i Solna. 


Kulturlandskaparna är en förening som verkar för ekologisk mångfald. De har får på Överjärva gård i Solna (vilket för övrigt är en mysig fikautflykt en helg) och fåren betar även i trakterna där jag bor i Bergshamra. Det är så mysigt att gå förbi fåren på mina promenader där jag bor i närförort till Stockholm. 

Bild från www.kulturhantverkarna.se
Nu har jag således fått en fin spinnrock och då tar liksom nästa idé tag i mig: Jag vill att garnet jag spinner ska vara svenskt, jag vill veta varifrån ullen kommer. Alltså behöver jag lära mig behandla ull och karda... Nu har jag gått med i föreningen Kulturlandskaparna, såklart jag vill stötta deras fårverksamhet så att jag kan få ull från närområdet att spinna garn av! 

Vad händer med vävningen då? Just nu har jag en mattvarp i vävstolen som känns oändlig. Jag ska väva ut den och så ska jag nog ta lite paus från mattvävandet ett tag. Jag tror att nästa vävprojekt handlar om sjalar och så småningom så vill jag väva något av mitt handspunna garn. För vävningen ligger mig så otroligt varmt om hjärtat. Den är liksom fundamentet i mitt textila hantverkande.









onsdag 25 november 2015

Ashford Joy 2

video

Mer spinnrockar... En fantastiskt fin födelsedagspresent med anledning av att jag fyller jämnt i december och firade med kalas i helgen.

Spinnrocken är en Ashford Joy2, från Nya Zeeland. Den är ihopfällbar och ryms i en liten väska. Väger sådär en 5 kg och är 64 cm hög. Just att den enkelt går att ta med var en bidragande orsak till att jag önskade mig just denna.

En sådan skillnad att spinna på denna lilla uppenbarelse! Det går nästan av sig självt. Börjar känna att jag kan få garnet hyfsat tunt nu, även om det fortfarande är ojämnt.





torsdag 12 november 2015

Estnisk spinnrock


Jag fick en fin gammal spinnrock från barnens farmor. Hennes familj var estlandssvenskar som kom över Östersjön under andra världskriget. Spinnrocken har använts av farmors moster.

Eftersom jag är nybörjare på att spinna så hade jag lite frågor och lade upp en bild med en fråga på Facebook-gruppen Spinnare. Jag fick omgående svar från en spinnare som hade en likadan spinnrock och undrade varifrån min kom då hon aldrig tidigare hade sett en likadan.

Det ena gav det andra och ytterligare en tredje spinnrock dök upp från en estnisk annons. Facebook-damen började forska lite och lyckades få fram en hel del intressant.

Det visade sig att spinnrockarna är gjorda av "Rockdislarn" Johan Klingberg också känd som "Rockdislarn". Han levde mellan 1863- 1943 och bodde i Bergsby, Estland där han var spinnrocksmakare och organist i Rosleps kapell. Han hade gjort en svarv som drevs med vindkraft och som hade vingar av trä. Rockarna kallades Bergsbyrockar och var gedigna, vackra och kända långväga.





Bergbyrocken har fyra stycken smörjkoppar, de sitter där rocken behöver smörjas för att metall går mot metall. Det sitter två vid ståndarna vid spindeln och två överst på ståndarna vid hjulen.





I dessa lägger man en liten ulltuss med smörjolja som gör att rocken går fint och ljudlöst.

En annan finess är att det ben som sticker ut går att skruva bort så att rocken blir ganska platt. Troligtvis är det så att spinnerskorna tog rocken under armen och vandrade till varandra för gemensamma spinnkvällar och då var det lättare utan tre ben som spretade.

Spinnrocken är en kombinationsrock för både ull och lin. Den vinge jag har är gjord för att kunna spinna ull i första hand och lin i andra hand - en s.k. kombinationsvinge.

Förr spann man mycket tunnare ullgarn och använde i finare produkter. Dessutom spann man mycket hårdare snodd. För min estniska gamla dam är en snabb indragare, vilket är lite av en utmaning för en nybörjare som jag. Men hon är vacker och det är riktigt kul att försöka lära mig spinna på henne. 



söndag 8 november 2015

Egenspunnet

Efter en hel del möda så har jag spunnit mitt första egna garn som nog går att sticka eller väva något eget av :) Det är fortfarande en hel del ojämnheter, men jag känner mig ändå ganska nöjd och det var fantastiskt kul att spinna!


Garnet är en blandning av finull och gute och kommer från ett får som har betat bara en liten bit bort från där jag bor, hos Kulturlandskaparna på Överjärva gård i Solna

Det känns extra bra med garn som inte har färdats lång väg. Tänker mer och mer på att det jag hantverkar av måste ha tillkommit på ett bra sätt. Och spinna... känner att poängen med det är att riktigt vara säker på att det är bra ull. 

Det är roligt att lära sig ett nytt hantverk, spinna vill jag göra mer!  



fredag 6 november 2015

Spinnkurs

Jag har länge tänkt att jag vill lära mig spinna. Förra sommaren när jag var på kurs på Sätergläntan lockades jag av min kurskamrat Randy att pröva att spinna på slända, så jag köpte med mig en slända och lite ull från Sätergläntans butik. Men det har blivit liggande... 


...fram tills i höst då jag bestämde mig för att gå en spinnkurs. Efter lite letande så hittade jag en väldigt nära där jag bor, hos Kulturlandskaparna på Överjärva gård i Solna.

De har en spinn- och tovkurs som är så finurligt upplagd att man betalar för fem tillfällen som man kan välja själv under ett helt år. Och det är fint att materialet bygger på de föreningengs fårskötsel.

Ganska snart kände jag att jag ville lära mig spinna på spinnrock. Nu har jag varit där i tre gånger och börjar få lite kläm på hur det funkar... Har fått en egen spinnrock och till och med spunnit mitt eget första garn som jag tror att jag kan sticka lite av. Mer om detta kommer!


söndag 25 oktober 2015

Sniljor


Jag har fluff i vävstolen. Väver med linnesniljor som jag köpt på Växbo Lins fabriksbutik i Bollnäs. Jag tror att det är restprodukter från deras egna vävar.

Väven är i panama, för då kommer fluffet fram bättre än i vanlig tuskaft. Varpen är vanlig mattvarp i grått och inslaget är helt i lin.

Det är tänkt att bli en badrumsmatta, gosig för små tassar efter duschen.


Skyttlarna ser ut som små igelkottar.

torsdag 22 oktober 2015

Mer Fair Isle

Jag köpte en bok på Fair-Isle-kursen som faktiskt är riktigt bra: Mary Jane Mucklestones "200 Fair Isle Designs".

Det fina med den här boken är att den innehåller detaljerade beskrivningar av mönster i beroende på hur många rader de mäter över. De allra flesta är olika traditionella OXO-mönster, men det finns även en del annat. Varje mönster innehåller ett par olika färgförslag och det är bara att sätta igång att själv försöka. 


Sagt och gjort... Jag har lite tunna lammullsgarner i min stash som jag funderat på vad jag ska göra av... Går och tänker att jag vill ha ett par fingervantar. Och så har jag köpt till ett par nystan shetlandsgarner. Så nu bär det av med mitt första par fingervantar. 


Är ganska så nöjd hittills. Det är stickning på stickor 2 och det kommer nog ta sin lilla tid att sticka. Det är fantastiskt kul att se hur mönstret växer fram. Det här gillar jag!  

tisdag 20 oktober 2015

Fair Isle-mössa


Förra helgens kurs med Mary Jane Mucklestone gav mersmak på fair-isle stickning. Jag började med att göra klart testmössan som nog kan bli lite användbar om det blir kallt ute. Konstaterade att nackdelen med fair isle att det blir en hel del trådar att fästa...


Det är en otroligt kul teknik. Många färger, men endast två färger åt gången vilket gör det överkomligt. Jättespännande!

Vill man veta mer om Fair Isle så rekommenderar jag verkligen pod-casten "Nördic Knitting" med de två fantastiskt duktiga stickerskorna Heléne Wallin och Johanne Ländin. Denna pod-cast har blivit en favorit och de gjorde i våras ett helt avsnitt om Färöarna och Fair Isle. Klart lyssningsvärt! Här fiinns fair-isle avsnittet. 

söndag 18 oktober 2015

Hallmatta i rosengång

En trasmatta till min mamma, som inrett sitt hem med en hel del fina toner i rosa och brunt. Därför fick mattan gå i rosa och brunt. 


Men varpen är i grått och det fick bestämma att det blev en en del blått i mattan också. 


Den rosa är kanske lite mer laxrosa än mammas övriga rosa, men jag hoppas att den fungerar på golvet i hallen där den är tänkt att ligga.


Det är kul att väva den här typen av rosengångsmattor, mönstret är över 22 trådar.  


Jag hoppas att den kommer att passa hemma hos min mamma. 


Och till sist en liten bild från denna fantastiska höst. Mina gula rosor vid entrén blommar fortfarande och skapar ett fint samspel med alla vackra höstfärger. 


måndag 12 oktober 2015

Fair Isle-stickning

I lördags var jag på stickkurs. Det var garnaffären Luftmaskan som organiserade kurser med två fantastiskt inspirerande stickare, Mary Jane Mucklestone och Gudrun Johnston. Jag valde lördagskursen med Mary Jane Mucklestone på temat "Making It Up - Fair Isle Hat".



Vi tittade på tekniken och hur man kombinerar färger. Det som är speciellt med Fair-Isle är mönstertraditionen där man aldrig stickar med fler än två färger åt gången. Men man byter ofta färger och bygger upp olika mönster med mörka och ljusa garn. Karaktäristiskt är också X-O-mönstren i bårderna.



Jag hittade en underbar mössa som blev min inspiration för dagen. Sedan var det bara att sätta igång.



Efter att ha gjort klart resåren kände jag att det blev för juligt, så jag utmanade mig själv med lite färger i olika nyanser i rött och grönt. Tre gröna från mörkt till ljust, tre röda från mörkt till ljust. Och så grått och vitt.



Det var jätteintressant att kombinera, jag hade aldrig valt den ljusa raden med limegult och rosa tillsammans tidigare, men här tycker jag att det funkar.



Mary Jane var en mycket inspirerande lärare, här visar hon hur färger kan göra sig olika med olika val på ett par muddar.



En av hennes böcker fick följa med hem också. Den här är perfekt! En massa inspiration hur man kan kombinera olika bårder till något eget samt med förslag på färgskalor.  



Jag tror att många av de prover hon hade med sig kom från denna bok. Vilket arbete och vilken rikedom! 

Mössan var så kul att sticka så jag var tvungen att sticka klart den i helgen.... 


... och när jag var klar så upptäckte jag nackdelen med Fair Isle... Nåja, det blev Fäst-fest till Bron på TV igår kväll. Nu ska jag göra ett par bollar och sen kommer nog en bild eller två.

Det här var superkul! Jag vill genast sticka mer fair-isle.



lördag 10 oktober 2015

8-skaftskypert

Ytterligare en handduk från Sätergläntankursen 2014 som inte blivit klar förrän nu. 



Kypert på 8 skaft med varp i bomull 16/2 och inslag i lin 16/2. Den fick också en drejad frans.
Det här är en liten favorit, jag vill så gärna ha en rejäl kontramarsch så att jag kan väva på fler skaft.


Och när som helst ska jag skaffa mig tålamod för att lära mig väva band.

onsdag 7 oktober 2015

Rosengångshanddukar

Två handdukar jag vävde på vävkursen på Sätergläntan sommaren 2014. De blev liggande, för jag har inte riktigt fått något grepp om att hantera min lilla bandgrind för att väva band. 


Nu blev det istället små drejade hankar till dem.

De är vävda i bomull 16/2. Rosengångsmönster i färg på krispigt vitt. Sånt här vill jag väva mer av! 











torsdag 1 oktober 2015

Västerbottenmerino

Här är en tröja jag ännu inte visat upp. Den har varit klar väldigt länge men inte fotad förrän nu. 


På förra höstens vävmässa köpte jag ett handfärgat mohairgarn av Katarina Roos som håller till i Robertsfors. Hon färgar garner från lokala gårdar i Västerbotten och låter spinna dem i Danmark.


Jag tänkte direkt på en enkel båtringad tröja på tjocka stickor, jag tror jag stickade på nr 6. Den är stickad uppifrån och ner utan mönster, jag provade allt eftersom. Den är raktigenom rätstickad utan någon annan utsmyckning.

En vardagströja att dra på över en t-shirt till jeansen. Jag älskar färgen.

tisdag 29 september 2015

Etoile nummer 2

Jag fick ett garnnystan från en god vän: Nordlys från Viking of Norway. Tillsammans med en tråd av Drops Kid Silk så fick det bli ytterligare en Etoile-basker. (Den förra jag gjorde hamnade hos min mamma)

Det här är ett kul och lättstickat mönster. Det blir så där lagom fluffigt med mohair-silketråden.


Den här tror jag att jag behåller själv. Nu är jag redo för hösten!








fredag 25 september 2015

Halva Otto

Ett av mina favoritmönster för vantar är Otto, från boken Vantar för alla årstider av talangfulla Kamilla Svanlund och Clara Falk. Jag tycker om det fina grafiska mönstret som både känns modernt och klassiskt.

En av mina vänner bjöd på stort kalas och jag ville ha med en liten present. Ett par halvvantar går ganska snabbt att sticka. Så här är ett par halva Otto-vantar:


Jag gjorde halvvanten genom att avsluta med en lettisk fläta och jag avmaskade därefter med varannan grön, varannan vit. Tummarna fick en pytteliten resår i varannan grön och varannan vit och därefter avmaskning med varannan färg.

Garnet är Ullcentrums tvåtrådiga. Det är garn som fanns kvar från från mitt första par Otto-vantar. Jag stickade med stickor 2.



Vantarna blev mjuka och fina efter att jag behandlade dem enligt Solveig Larssons recept: Ömsom skållhett och ömsom iskallt vatten ett par gånger (vrid inte). När de har torkat så borstar man dem med lite lagom hård borste (typ nagelborste).

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur de blev. Det blir nog fler halva Ottos så småningom. Här är mer info på min Ravelry-sida.

tisdag 22 september 2015

Tuskaftssjalen

Vävkursen jag deltog i på Fornby Folkhögskola i augusti handlade till stor del om att våga prova olika material. Det var en bra och inspirerande kurs och en lärdom jag fick med mig därifrån är att jag verkligen vill jobba med naturmaterial: ull, lin, silke och bomull. 

Jag kan totalt gå igång på känslan och doften av ull och jag tycker det är tråkigt att jag inte fryser mer än jag gör för jag skulle vilja ha ulltröjor jämt (vilket dessvärre är omöjligt eftersom jag är rätt varm av mig).

Jag älskar känslan av siden mot huden, det där lätta, papperslika. 

Och linne är sedan många år mitt absoluta favoritmaterial för sommarplagg; jag är en stadig kund på K&US eftersom de är en av få klädföretag som satsar på (hyfsat) hållbart linne. 

Så, efter lite pysslande med plast och rep på vävkursen insåg jag att det var liksom bara att följa mitt hjärta... 

Jag åkte med en kurskamrat till den fina garnbutiken Kekathu i Borlänge och shoppade loss på lite ull-, lin- och silkegarn. En svart bomullsvarp 16/2 fanns uppsatt och där satte jag mig och försökte få till en enkel tuskaftssjal med olika ränder i lila, naturvitt, turkos och grönt.

Jag var ganska tveksam till resultatet när jag tog med den hem. Men så, härom morgonen... Jag stod där i hallen, jobbklädd med syrenlila sidenblus och svart linnekavaj. Det var liksom något som fattades.


Fram åkte sjalen från vävkursen och jag kände mig helt redo att möta dagen. 

Jag har haft sjalen flera dagar sedan dess och känner att den funkar i all sin enkelhet. Kanske just därför? Visst kan det vara så att det blir bra när materialen talar. 

lördag 19 september 2015

Redo för höst

I somras tog jag en omväg förbi Östergötlands Ullspinneri i Ödeshög, på väg från Eksjö till Stockholm. Ullspinneriet har nog det mjukaste och finaste tvåtrådiga klassiska ullgarn som jag känner till. Dels har de det enfärgade Visjögarnet  men de har även fina melerade Karamell-garner. 


Jag ville ha en mössa och hittade ett fint mönster med lövgirlander, Flora av Margaux Hufnagel. Mönstret är väldigt enkelt och lättstickat men jag gjorde ganska många förändringar då jag dels ville ha ett uppvik på mössan, dels ville ha en garnboll på toppen.

Efter ett tag konstaterade jag att jag var tvungen att förlänga lövgirlanderna rätt så rejält. Så det blev lite improvisation på mönstret.



Till mössan behövdes passande halvvantar, de är i mönstret "Spring Roses - In Vienna" av Kamilla Svanlund som jag tycker gör fantastiskt fina vantmönster. Hennes Otto från Vantar för Alla Årstider är en klar favorit.

Det här var ett kul och snabbstickat mönster. Det gröna garnet är ett karamellgarn och kanske inte det bäst lämpade för detta projekt. Jag trodde färgskiftningarna skulle vara kortare, men det blev så att varje del har en egen färgnyans.

Fast jag känner mig rätt så nöjd ändå, eftersom garnet är så fantastiskt ljuvligt och mjukt.


Här och här finns mina projektbeskrivningar på Ravelry. Till vantar och mössa gick det åt ca 50 gram grönt och knappt 100 gram vitt (men då gjorde jag garnbollen i annat vitt ullgarn).

Och så till sist får man ju undra: Men var är hösten då!?