onsdag 20 maj 2015

Hallmatta


Min hallmatta i gåsöga är klar. Den är vävd med linmattvarp 8/3 och stränggarn i ull. Allt stränggarn kommer från min stash av en- och tvåtrådigt ullgarn som följde med Toras vävstol.


Jag lekte ganska länge med olika färgställningar i garnet. Mycket inspiration fick jag från den färgkurs jag deltog i en dag med Tant Kofta och Riksföreningen för Handvävning.

I mattan finns massor av olika blå nyanser, lite brunt, naturfärgat, beige, grått, limegrönt och riktigt mörkt skogsgrönt.


Jag ville också matcha mattan med de turkos/vit/naturfärgade linnedraperierna som täcker garderoberna på ena sidan i min hall och den fina Sandbergstapeten på motstående sida.


Det var första gången jag vävde med linmattvarp och det var helt klart ett äventyr. Den har bråkat och stångats med mig och varit väldigt oflexibel om jag får säga så. Jag har mer varp kvar, har nu dragit om den och försökt spänna den ytterligare samt lagt in fler skälspröt.

Men resultatet är jag rätt så nöjd med. Och gåsögon... alltså, det är så enkelt och genialiskt vackert.




torsdag 7 maj 2015

Fjälltröjan

Jag försöker hitta olika sätt att göra av med den stora garnstash jag fick ärva tillsammans med Toras vävstol. I stashen fanns några fina stickgarner, bland annat ett mörkt brunt entrådigt tweedgarn i ull. 

Jag började redan i höstas att sticka en tröja till mannen, där jag blandade det fina tweedgarnet med en tråd svart entrådigt ullgarn. 


Jag skulle så gärna vilja veta vad det är för tweedgarn. Det kändes lite strävt innan tvätt, men det känns också som en fin kvalitet. Totalt var det väl drygt ett kg, varav några hekto gick åt till den här tröjan. Undrar vad som var planen?


Mönstret är ett Dropsmönster som jag har modifierat något. Inspirationen kom delvis från den här tröjan.

Min smale och gänglige man har för en gångs skull fått en tröja i lagom storlek. Jag stickade storlek small men lade till 12 cm på ärmarna och 18 cm på längden. Jag gjorde den även större i halsen enligt de rekommendationer jag såg på Ravelry.


Det var dessvärre rätt så tråkigt med all denna liksidiga stickning i mörkt garn, vilket gjorde att det tog sin lilla tid att göra klart tröjan. Jag fick skaffa metallstickor för att över huvud taget kunna se trådarna.

Men den något motvillige fotomodellen verkar ändå rätt glad. Tröjan är enligt uppgift mycket varm och skön. Och jag tror faktiskt att han tycker det är lite extra roligt att jag stickar en tröja till honom av det garn som hans mor av flera skäl fick låta bli liggande.


Den får heta fjälltröjan. För den har helt klart sina rötter i de härjedalska fjällen.