lördag 27 september 2014

Relevans för unga?

En reflexion från vävmässan: Så enormt mycket vackert, så fantastiskt välvävt. Vilket underbart hantverk och sådan djup kunskap det finns om vävtekniker.

En annan reflexion från vävmässan: Var finns nytänkandet i vävningen? Varför så mycket bakåtblickande i gamla tekniker? Var finns det djärva, utmanande, ungdomliga?

Jag tror att en viktig fråga för oss vävare är: Hur hittar vi relevans hos dagens unga?

Utställningen Next Level Craft kändes som det mest nytänkande jag såg i Umeå. HannaKristines kjol i lin med inslag av cosplayperuker fick mina tankar att spinna loss kring det här med unga och hantverk.


Jag har en 18-åring på hemmaplan som lägger enormt mycket tid på just cosplay, vilket fick mig att tänka på båda våras förhållningssätt till kreativitet. Vi älskar båda hantverk, hen lägger tid och pengar på smink och peruker samt att åka Sverige runt på konvent för att träffa likasinnade. Jag lägger tid och pengar på att sticka och väva och sätter mig på tåget till Umeå för att hitta inspiration och likasinnade.


Hen tycker nog att jag är rätt mossig i mina uttryck (men gillar sockarna jag stickar). Jag har gått ifrån att tycka att det hen gör ju är lite skojigt, till att se att det är en viktig subkultur som skapar meningsfullhet och kreativa uttryckssätt för ganska många ungdomar mellan ungefär 13-14 och uppåt 25-30-årsåldern.

Vad är då Cosplay? Jag citerar från Cosplay-SM:s hemsida:
"Ordet cosplay kommer från sammanslagningen av engelska orden 'costume' och 'play', och har haft en lång och rik historia i både den japanska manga/anime-kulturen och den amerikanska sci-fi-kulturen. När man cosplayar så försöker man representera en fiktiv karaktär så nära som möjligt, genom allt från skor, kläder och peruk, till smink och uppträdande. Tävling i cosplay har blivit en seriös konstform, med källor i allt från comics, anime, manga, tv-spel, filmer, tv-serier."

I Sverige cosplayar en främst på konvent, som väl ungefär kan beskrivas som en vävmässa men med inriktning på framförallt österländsk populärkultur. Numera täcks även andra kulturer in, min unge cosplayar karaktärer från en amerikansk Internetserie som heter Homestuck

Det största konventet i Sverige är Närcon som i juli samlade 7,000 [sic!] ungdomar i universitetslokalerna i Linköping. Andra svenska konvent är KultCon i Jönköping, ConFusion i Göteborg och i helgen går Kawaiicon av stapeln i Sundsvall. Alla, förutom Närcon, drivs som ideella föreningar av och för ungdomar.


Det kreativa uttrycket är mycket viktigt när en cosplayar. För att få tävla så måste en i de flesta fall ha gjort hela dräkten själv. Det kräver hantverksskicklighet och materialkunskap. (Bilderna ovan är från Nordic Cosplay Championship 2014, här finns fler bilder)

Jag kan se att min unge lärt sig flera saker genom cosplayandet och som möjligen kan få påverkan på hens yrkesval: Hen går sista året på bildestetisk linje på gymnasiet och funderar på om det här med peruker och kroppsutstyrsel är något som går att livnära sig på. I alla fall utveckla vidare ett tag.

HannaKristines perukkjol fick mig att tänka på att vi vävare måste finnas i sammanhang som är relevanta för just ungdomar.

Vi måste vara där ungdomar finns, nästla oss in i deras värld som kan handla om cosplay eller dataspel, kläder, inredning eller något helt annat. Dagens ungdom har andra scener och erfarenheter än vi har, de lever med Internet på ett sätt som jag tror vi medelålders inte riktigt kan föreställa oss. Vad gör det för deras syn på hantverk, hur kan vi finnas med i de forum som är relevanta för ungdomar?

Ett försök till segmentering av unga är Ungdomsbarometerns livsstilsgrupper. Jag kan väl tycka att de generaliserar lite väl grovt, men icke desto mindre: Vem kan vi vävare nå? Hos vilka unga kan vi få vävning att bli viktig i deras intresse och uttryck?

Jag vet inte hur det ska gå till, jag vet bara att det är viktigt för att vävningen ska få nytänk. Kanske borde vi ha vävstolar på NärCon och visa cosplayungdomarna hur de kan göra sina egna dräkter alldeles från grunden? Kanske finns det andra sammanhang?

För övrigt måste jag säga om just HannaKristine att jag imponeras av hennes bredd: Förutom cosplaykjolar finns stor kunskap om bindningslära och utforskning av hur gamla fälltäcken kan nytolkas. Tradition och nytt, på en gång. Det är så det blir bäst.

Till sist bjuder jag på en fotokavalkad med några av min cosplayande unges olika Homestuck-karaktärer. Och tillägger att valet av "hen" som pronomen är högst medvetet, det är så hen vill tilltalas.









onsdag 24 september 2014

Ull uppåt väggarna

På vävmässan deltog jag på en föreläsning med Barbro Lomakka. Hon berättade bland annat om tillfällen i sitt liv där till synes oplanerade händelser och tankar i efterhand fått en tydligare mening. Och ungefär så känner jag mig efter hennes föreläsning: Jag gick dit utan förväntningar men det hon berättade gör att många av mina funderingar kring att få lönsamhet i skapande verksamhet fått lite ny näring.

Barbro Lomakka gör ljudabsorbenter främst för offentliga miljöer och hon är prisbelönt både i Sverige och utomlands. Bland annat har hon fått "Utmärkt Svensk Form" för sin filtryamatta "Fond" (Bild från lomakka.se).

I föreläsningen på Vävmässan beskrev Lomakka hur hon började med spillmaterial från ett gotländskt filtmatteprojekt vars syfte var att ta hand om ullen från svenska får. 

Barbro Lomakka skar bortskurna rester från filtmattorna till stavar och började väva mattor, som så småningom blev mattan "Fond". Hon berättade hur hon ställde ut sina mattor på en möbelmässa där hon fick kontakt med arkitekter som istället för mattor såg akustikförbättrande material för offentliga miljöer. Och hur hon därigenom hamnade i en annan typ av inköpsprocess än hon var van vid. 

Barbro Lomakka beskrev på ett otroligt inlevelsefullt sätt hur hon vid ett flertal tillfällen hade hamnat i processer hon inte riktigt hade förutsett från början, som exempelvis hur arkitektkontakterna ledde henne till New York och arbete med inredningsintresserade och köpstarka grupper på Manhattan. Och hur hon hamnade i en fast byggbudget med förhandlingsutrymme när hennes ljudabsorbenter blev en del av den fasta inredningen i Wisby Strands Kongresshall, vilket öppnade upp tankar kring var beslut kring hennes produkter bäst fattas.

Jag är ekonom i grund och botten och skolad i lönsamhetstänkande. Jag har i benmärgen att pengar in måste vara mer än pengar ut. Efterfrågan måste vara större än utbudet, annars finns ingen som vill betala. 

Och inte minst vad gäller hantverk i allmänhet och vävning i synnerhet så är detta en fråga som jag kan fundera mycket på: Vilka förutsättningar finns för att kunna leva på hantverket? 

Vi vill ha kvalitet och leva hållbart, men letar billig mat och billiga kläder. Vi handlar kläder och garn på lågpriskedjor och förfasar oss samtidigt över villkoren för djur och människor bakom produktionen. Vi säger gärna att kvalitet ju måste få kosta, men få människor kan konsekvent välja maten som är småskaligt producerad eller inredningen som är gjord med hantverksskicklighet. 

Jag har själv inga tankar om att leva på mitt vävande. Jag är för gammal för att investera i att lära mig hantverket från grunden och jag är inte tillräckligt skicklig i design. Dessutom trivs jag rätt bra med mitt nuvarande jobb och jag är för bekväm för att ge upp det jag har. Däremot tror jag att jag skulle kunna bidra på andra sätt med min bakgrund från näringslivet i denna typ av frågor. 

För frågan berör: Vad är det som krävs för att få lönsamhet i vävning? Inte minst efter att jag har pratat med många enormt skickliga vävare och ser att det är inte ens en handfull som klarar att försörja sig på vävningen så finns frågan i mitt bakhuvud allt som oftast. 

Jag tror att Barbro Lomakkas angreppssätt att tänka utanför gängse produktkategorier och målgrupper är det enda som kan ge lönsamhet för en handvävare. Att hitta nya sätt att använda det vävda, nya målgrupper och andra inköpsbeteenden. Jag vet inte hur, men det visste inte Barbro Lomakka heller när hon startade. 

En mycket inspirerande och tankeväckande föreläsning - tack för det! 

tisdag 23 september 2014

Vävmässan

Så kul och inspirerande det var! Två dagar på Vävmässa och i Umeå i helgen som gick.

Inspiration - fina garner - härliga böcker - kul att träffa personer IRL som jag tidigare bara träffat på Internet - föreläsningar -  Next Level Craft på Västerbottens museum - med mera.

Här kommer en bildkavalkad:


Invävda metallbrickor av Gudrun Söderholm



18 vävare från Västerbotten väver med inspiration från "VÄV 2014-affischen"





Next Level Craft på Västerbottens Museum


Tovad, virkad och broderad ullgudinna på Next Level Craft...


...med fantastiskt vackra broderade tovade vantar


HannaKristines vävda kjol i lin och japanska cosplayperuker.





En utefika i soligt Umeå 20 september!


Och bondens marknad, där jag hittade lite norrländska delikatesser för en sen kvällsupé med min käraste när jag kommit hem till Stockholm.








torsdag 18 september 2014

Ses vi i Umeå?



Trodde nog inte att jag skulle komma iväg, men här är jag nu. På ett tåg till Umeå och vävmässan. 

Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, det är första gången. Har bokat en föreläsning och tänker mig ett par sköna dagar i Umeå. Ska också passa på att hälsa på min brorsdotter som pluggar i Umeå.

Hoppas även att jag träffar några internetkompisar IRL. 

Det känns spännande. Ett litet väventyr :)

fredag 12 september 2014

Komma i ordning

Flytten är avklarad, de flesta kartongerna uppackade, det börjar finnas gardiner och lite tavlor. Det börjar se ut som att det bor någon här.


Vävstolen har kommit upp. Jodå den får plats, om än med skohorn och god vilja. I helgen hoppas jag att jag kan dra på en väv. Utmaningen blir att knyta upp kontramarschen, jag har massor av snören och en bra instruktion.

Håll tummarna för att det blir bra!