tisdag 8 mars 2016

Bättre sent än aldrig

För snart två år sedan gick jag en sommarkurs på Sätergläntan. Temat var inredningstextilier. Ett av proverna var en plattväv/munkabältesväv i bomull och ull. Nu har jag äntligen sytt en liten axelremsväska av den. 


Jag har fodrat väskan med en bit av samma varpuppsättning vävd i tuskaft. Väskan har fått en ficka invändigt. Både den invändiga fickan och väskan har dragkedja. Det tog ganska lång tid att hitta ett bra justerbart axelband, jag letade spännen länge och det var nästan omöjligt att få tag på. Till slut kom jag på att jag kunde ta axelbandet från en annan väska jag har. Det var lite extra kul att det då blev ett grått axelband som matchar den grågröna väskan väldigt väl. 


Varpgarnet (liksom tuskaftsbotteninslag) är bomull 16/2. Mönsterinslag är entrådigt Färö-ullgarn i tre färger. Den är skedad i en 80-sked, 2 i rör.

Känner mig riktigt nöjd med den här väskan, är glad att jag äntligen lyckats göra något användbart av den lilla tygbiten.

Såg för övrigt att Sätergläntan kör samma kursupplägg en vecka i sommar, återigen med fantastiskt skickliga Ingrid Peterson som lärare. Kan verkligen rekommendera den!

söndag 6 mars 2016

Mer fair-islestickning

En kan nog lugnt konstatera att jag har snöat in på det här med Fair Isle-stickning. Det är så fantastiskt kul - och svårt - att kombinera färger och mönster. Möjligheterna att lyckas och misslyckas är oändliga! 

Nu har jag stickat en mössa som jag känner mig ganska så nöjd med. Den är lagom varm och skön, tycker jag fick ihop färgerna hyfsat den här gången. Men det krävde lite omstickning och en extra utflykt till garnaffären för att få rätt rosa nyans. 


Först trodde jag att fair-isle var det engelska ordet för flerfärgsstickning, men så är det inte. Flerfärgsstickning kallas "Stranded Knitting" och Fair Isle är en speciell metod som kommer från Shetlandsöarna norr om Skottland. 

I podden Nördic Knitting har Johanne Ländin och Heléne Wallin ett helt avsnitt om Fair Isle och Shetlandsöarna, jag kan rekommendera detta om du vill veta mer. Du hittar avsnitt samt mer om Fair Isle på deras blogg och även länken till poddasvnittet här


Det är alltså så att mönstrena bygger på designen OXO. Mellan dessa rader av OXO-mönster stoppar en gärna små mönster som kallas for "peeries", som är ett ord för liten på skottska. 

I mina mönster har jag utgått från Mary Jane Mucklestones bok "200 Fair Isle Designs". Det är nog den bästa och mest använda stickboken jag har. 


En använder ofta många färger, till min mössa hade jag totalt 8 färger. Men en stickar aldrig med fler än två färger samtidigt vilket gör att det faktiskt inte är speciellt svårt. 

Alla mönster är strikt geometriska och de byggs upp med en bakgrundsfärg och en mönsterfärg. Bakgrundsfärgerna får gärna gå i varandra, liksom mönsterfärgerna. Men det måste finnas kontrast dem emellan. Mittenraden är oftast i en avvikande färg, så att det sticker ut lite grand. I min mössa som är helt i röda och vit/gråa toner är mittenfärgen ljust gul. 

Jag kan sitta hur länge som helst och leka fram mönster i ett Excelark, så här såg mitt mössmönster ut:


Ofta används garner från Shetland, det finns två olika: Spindrift från Jamieson's of Shetlan och 2ply Jumperweight from Jamieson & Smith. Båda säljs i 25-gramsnystan och finns i en mängd färger, vilket gör det lätta att kombinera och hitta rätt nyanser. De är också ganska löst spunna vilket gör att färgerna går ihop fint när man tvättat plagget. 

Dessvärre är de relativt dyra och delvis därför är det nog få affärer som säljer dessa. De finns på nätet, men man vill gärna stå och jämföra nyanser på plats. Jag har dels köpt från Luftmaskan (länk ovan), dels från Maker14 som är en liten garnaffär i Gamla Stan i Stockholm. 

I min mössa och i mina fingervantar har jag blandat med Röros Lammullgarn, som förvisso är lite tunnare men som funkar i denna typ av plagg. Annars är Rauma Finull bara snäppet tjockare och funkar också att blanda med Jamiesongarnerna. 

Det finns en nackdel att sticka fair-isle: Det blir många trådar att fästa. Tydligen är det så att trådarna på gamla fair-isletröjor bara är ihopknutna. Så wild&crazy är jag inte, men med ett avsnitt av krimserien Shetland på SVT Play så är det rätt så snabbt gjort ändå ;) Ullgarnet repar inte upp sig så lätt så det blir mest att väva in trådarna lite. 


I toppen av mössan har jag gjort en krona. Jag freestylade lite utifrån lite bilder. Blev som 
våffelhjärtan nästan :)


Nu är mitt stora problem att de fingervantar jag stickade i höstas dessvärre inte alls passar till min mössa. Jag får nog helt enkelt sticka ett par till, som matchar. 

torsdag 3 mars 2016

Estniskt hantverk


Barnens farmor är född på Ormsö i Estland. Hon kom till Sverige som liten under andra världskriget. Härom veckan förärade hon mig med så fint hantverk från uppväxten, jag blev så rörd över denna fina skatt. 


En vävd liten stickväska. Kvinnorna bar dem över handleden så att de kunde gå och sticka samtidigt. 

Den är stickad i v-punktssolvad rosengång på tuskaftsbotten. Garnet är mycket tunt entrådigt ullgarn, sådant som inte går att få tag på idag. Det fick jag lära mig på helgens kurs i bindingslära då jag hade med mig dessa konsthantverk för att försöka veta lite mer. 


Jag tycker den är så fin. Den är dessutom perfekt för en sockstickning :)

Här är en filt i dubbeltrampad rosengång. Den är också vävd i entrådigt ullgarn i två långsmala våder som därefter är ihopsydda. Varpen är tjock lintråd (Jag lånar Tommy Jonestrands bild från kursen från Facebook-gruppen Vävspolen)


Av min kurskollega Eija-Lisa med estnisk man fick jag lära mig att filten nog är vävd under ockupationstiden. Det var tydligen så att de estniska färgerna blå-svart-vitt då var förbjudna färger, men här finns de invävda lite diskret i filten. Som lite gerillaslöjd nästan :)


Jag har också en fantastiskt vacker folkdräkt, som skymtar på bilden längst upp. Mer om den en annan gång, den förtjänar ett helt eget inlägg :)