onsdag 28 november 2012

A room with a view

Så här såg det ut när jag vaknade på ett hotelrum i Brighton i morse :-)

Är här på konferens med jobbet. Det häftigaste med att jobba i ett globalt företag är inte platserna man kan få se, utan människorna man möter. Här samlas 500 personer med samma uppgift i samma bolag, från jordens alla hörn. Den internationella dimensionen ger mycket i mitt jobb.

Och visst är det fantastiskt att få se solen över den utbrunna piren i Brighton från hotellrummet när jag vaknar en onsdagmorgon i november. Men nu sitter jag samma kväll på hotellrummet och tänker att det hade ändå varit mysigare att vara hemma med ungarna och kanske efter middagen sätta mig en stund vid vävstolen och göra klart min sidentraslöpare.

Jag märker hur vävningen påverkar mig att bli mer jordnära och jag känner att jag mår bra av det. Men paradoxalt nog är båda dessa världar ytterligheter som inte alltid är helt lätt att få ihop inuti huvudet.

Om man tänker på det: Vävning är otroligt irrationellt i dagens konsumtionssamhälle. Man kan gå in på Hemtex och köpa ett par bordslöpare för en hundralapp, eller en matta på IKEA för några hundra. Istället så lägger vi timmar på att samla trasmaterial, strimla det och sy ihop det till långa remsor. Och därefter varpa, förskeda, dra på en väv, solva, skeda och slutligen lägga tid på att väva.

Jag tänker att det finns en väldigt genuin känsla i detta; en känsla som är svår att fånga och svår att formulera. Att arbetet i sig kan skapa så mycket glädje att det är värt tiden och energin. Och att det inte finns en enda industritillverkad bordslöpare som kan slå känslan av individens tanke och handens verk.

Jag tror det för mig är längtan till det genuina, viljan att knyta ihop mig själv med historien och våra traditioner som får detta med vävning att bli så spännande. Samtidigt har jag ett yrke som handlar om framtidens extremt snabba kommunikation och där världen är mitt arbetsfält. Jag tror jag behöver båda delarna för att må allra bäst.

Jag känner mig otroligt priviligierad som får vara med om båda dessa världar.

2 kommentarer:

  1. Hej på dig.
    Jag tycker du fångat sambandet med en fin fritidssysselsättning och arbetslivet på pricken...
    För att orka med tempot idag så måste man nog kunna få koncentrera sig på något som tar tid att göra, som inte någon hela tiden står och manar på en, skynda, skynda. Sedan att få sitta och göra lite monotona saker, det är en lisa för själen tycker jag. Själv har jag lagt arbetslivet bakom mig och äntligen fått tid att göra det bästa jag vet (väva). Kram på dig från Lisbeth.
    ps himla fina saker du har vävt, tycker du är jätteduktig, då du är nybörjare som du säger.
    Ett litet tips bara: blanda inte för många olika kvaliteter när du väver i en och samma väv, då dom krymper olika vid tvättning. Endast om du väver konst som inte ska tvättas. ds

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lisbeth,
      Jag tycker det låter härligt att kunna styra över sin egen tid. Tror att när den dagen infinner sig har jag heller inga problem med att fylla dagarna... Jag tänker att det är viktigt att kunna hitta avkopplingen i dagens tidevarv. Som du säger, det monotona kan liksom tvinga ner i varv. För mig känns det viktigt att inte vävningen blir en prestation... också! Samtidigt som jag vill lära mig massor, bli duktigare, göra finare saker... Det är också en avvägning.

      Tack för feedback och tips. Jag märker att det är svårt att väva snyggt om man blandar för mycket material också. Den där siden/lin/ull-löparen får jag tvätta i 30 grader. Och den hade blivit snyggare om jag hade haft en finare varp än bomull.

      Tittar på din blogg och ser dina fina tabletter i papper. Apropå material... Tänk så mycket man kan göra! :-)

      Radera