Så härligt det är att se en ny väv i min lilla vävstol. Men det är mycket snören som ska måttas in och knytas upp för att få upp kontramarschen. Med syster på besök i helgen lekte vi ormmänniskor och försökte få alla skaft, lattor och trampor i rätt ordning.
Det är första gången som kontramarschen kommer upp i vävstolen och första gången vi båda försökte knyta upp en kontramarsch, så det var en hel del snören som skulle få rätt längd och den här vävstolen har heller inte en sådan där listig trampuppknytning med ringar som en Öxabäck har.
En hel del jobb återstår att få ett fint skäl. Det kan vara så att den är för liten för en vettig kontramarsch, men än vill jag inte ge upp.
Så här ser ju trampuppknytningen ut i en Öxabäck och jag tänker att om jag får kontramarschen att fungera i min lilla vävstol, så behöver jag nog fixa något som liknar denna. När jag googlar hittar jag dels Väv-Annes lösning, eller kanske den som Elisabet på Textila Inslag visar här.
Får fundera på vad som kan funka. Eller också får jag väl på sikt investera i en liten enmeters Öxabäck.
Hej jag hade järnskrot på tramporna på min Öxabäck nr 513, men tog bort dom och gjorde hål istället, då det blev tystare vävning och lättare trampuppknytning.
SvaraRaderaKnyter du varje snöre vid varje uppsättning numera då? Eller har du någon liknande lösning som Väv-Anne?
RaderaJag vill absolut inte byta bort uppknytningen av trampor på öxabäck. När man väl ställt in det en gång, så går det av bara farten sedan.
SvaraRaderaDet är exakt så jag skulle vilja ha det :-)
RaderaHåller med Birgitta! Den trampuppknytning som visas i din länk till min blogg Textilainslag finns på en Öxabäck, men ser ju inte ut som på din bild. Det verkar finnas olika varianter.
SvaraRaderaAha! Det är också en Öxabäck :-)
RaderaNär jag såg dina trampor tänkte jag att en liknande lösning borde jag kunna fixa på min också, genom att sätta fyra öglor med pinne genom några av de existerande hålen i varje trampa. Verkar ändå smidigare med "järnskrotet", även om det rasslar ;)