lördag 13 oktober 2012

Toras vävstol

Toras vävstol har hamnat i mitt hus. 

Mannen i mitt liv skulle tömma ett förråd hemma i Härjedalen. Där stod hans mammas vävstol, nedpackad sedan säkert 25 år. Ville jag kanske ha den? 

Ville jag ha en vävstol? Var skulle jag få plats med en vävstol? Jag svarade "Gärna, om det är ok att den står i mitt garage tills jag kan sätta upp den någonstans". 

I samma veva hade jag börjat fundera lite på hur jag kunde ta upp hantverkandet igen. Jag har sytt kläder ända sedan jag som 12-åring sydde en ny garderob till Barbiedockan. När jag pluggade var det det ett sätt att få det att gå runt. När barnen kom köpte jag en overlockmaskin och sydde i trikå. Så kom flytten och efter det har jag inte alls hittat tillbaks till ron att sy kläder. Men nu är barnen större, jag har lite mer tid och känner lust att hitta något för händerna igen. Något nytt att lära mig.

I somras tittade vi igenom förrådet i Härjedalen. Där stod en fin Glimåkravävstol. Där fanns lådor med garner, varp och mattrasor. Där fanns också en hel stor korg full med gamla hemvävda tyger, mer eller mindre slitna. Vi plockade ner allt till Stockholm och placerade det i mitt garage över sommaren. 

När semestern var slut gick jag igenom den där korgen med hemvävda tyger. Ganska snabbt fick jag en idé, jag ville återanvända dem, sy kuddar och filtar till B:s nya fritidshus i Härjedalen. Ge hans mammas fina arbeten ett andra liv. För det fanns otroligt mycket vackra tyger där. Komplicerade vävar i fina ullgarner. Och att titta igenom dessa vackra arbeten gjorde mig nyfiken på hur det fungerar att väva. 

Men ändå: Var skulle jag få plats med vävstolen? Skulle den kunna få plats på min lilla extrahall ovanför vardagsrummet? Jag mätte och... jo, kanske...? 

Men, hur lär jag mig att väva? Det har funnits kvinnor som vävt i släkten i min mormors generation, men den kunskapen är sedan länge borta. Jag googlade för att försöka hitta någon helgkurs under hösten och landade hos Monica Segerman i Älta, med vävföretaget Fjärdholmsboden. Monica gör helgkurser som är fint anpassade efter deltagarna. Vi var två deltagare under två helger och jag lärde mig mycket av grunderna. 

Nu började jag känna mig redo... Nu var det "bara" att få upp vävstolen...

2 kommentarer:

  1. Hej! Jag har fått min mammas vävstol, nu när hon inte orkar väva längre. Men än så länge är den ihoppackad, tiden finns inte riktigt. Men det är kul att väva. Att ta vara på nötta tyger, trasiga kläder mm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria!
      Jag brukar följa din blogg (för visst är det väl du med Jag Blommar?) och jag kan ana att din tid inte räcker till allt du vill göra, du verkar då inte ligga på latsidan direkt... Gillar ditt återbrukande, du gör fina saker. Och vävning är ju också mycket återbruk, det är tilltalande.

      Det fina med en vävstol är också att den kan ligga hoppackad tills det fungerar med livet i övrigt. Rätt som det är så funkar det :-)

      Radera