De där fina växtfärgade plädgarnerna som vare sig räckte till varp eller inslag fick bli ett litet stickningsprojekt istället och jag har nu ett par tunna ullsockar i mustiga färger.
Jag stickade med stickor 2,5 och enligt ett mönster från tårna och uppåt.
Hälen blev en istickshäl, det är snyggt om man vill ha avvikande färg på hälen.
Det är ju inte klokt... om någon hade frågat mig för ett halvår sedan om stickning så hade jag sagt "nope, har inte tålamod". Men det var kul att sticka med dessa mustiga färger och jag gillade också de tunna fina stickorna.
Ungarna tycker att mitt hemfärgade och hemstickade bidrar till lite tantvarning (fast mest på skämt ändå) men då svarar jag raskt: "Klaga inte, ni gillar ju sockarna". Då fnissar de lite :)
Och dessutom... vad är det för fel på tanter?
Tack för jättebra ide' och beskrivning så mina plädgarnsrester kommer till användning. Vill dessutom tacka för inspirationen jag fått av din blogg så jag efter decennier plockat fram min väv igen! Hälsningar från tant, snart i ullstrumpor.
SvaraRaderaHej Vicki, tack för fin feedback. Och tanter i ullstrumpor, det ska man absolut inte förakta :)
RaderaHåller med du, fram med den svenska tanten!
SvaraRaderaJa, inte ens mina ungar vill ha en tonårsmorsa. Jag måste erkänna att jag trivs rätt bra med att vara mitt i livet!
RaderaHälsningar från en tant till!
SvaraRaderaJag gillar dina sockar, har stickad den passande koftan för ett tag sedan ;-)
(http://strick17.blogspot.se/2012/04/rvo-uppifran-och-ner.html)
Men åh! Den har ju precis samma tema! Så fin. Tänk om jag skulle våga mig på en kofta så småningom...
Radera