Estnisk spinnrock

Jag fick en fin gammal spinnrock från barnens farmor. Hennes familj var estlandssvenskar som kom över Östersjön under andra världskriget. Spinnrocken har använts av farmors moster.

Eftersom jag är nybörjare på att spinna så hade jag lite frågor och lade upp en bild med en fråga på Facebook-gruppen Spinnare. Jag fick omgående svar från en spinnare som hade en likadan spinnrock och undrade varifrån min kom då hon aldrig tidigare hade sett en likadan.

Det ena gav det andra och ytterligare en tredje spinnrock dök upp från en estnisk annons. Facebook-damen började forska lite och lyckades få fram en hel del intressant.

Det visade sig att spinnrockarna är gjorda av "Rockdislarn" Johan Klingberg också känd som "Rockdislarn". Han levde mellan 1863- 1943 och bodde i Bergsby, Estland där han var spinnrocksmakare och organist i Rosleps kapell. Han hade gjort en svarv som drevs med vindkraft och som hade vingar av trä. Rockarna kallades Bergsbyrockar och var gedigna, vackra och kända långväga.

Bergbyrocken har fyra stycken smörjkoppar, de sitter där rocken behöver smörjas för att metall går mot metall. Det sitter två vid ståndarna vid spindeln och två överst på ståndarna vid hjulen.

I dessa lägger man en liten ulltuss med smörjolja som gör att rocken går fint och ljudlöst.

En annan finess är att det ben som sticker ut går att skruva bort så att rocken blir ganska platt. Troligtvis är det så att spinnerskorna tog rocken under armen och vandrade till varandra för gemensamma spinnkvällar och då var det lättare utan tre ben som spretade.

Spinnrocken är en kombinationsrock för både ull och lin. Den vinge jag har är gjord för att kunna spinna ull i första hand och lin i andra hand - en s.k. kombinationsvinge.

Förr spann man mycket tunnare ullgarn och använde i finare produkter. Dessutom spann man mycket hårdare snodd. För min estniska gamla dam är en snabb indragare, vilket är lite av en utmaning för en nybörjare som jag. Men hon är vacker och det är riktigt kul att försöka lära mig spinna på henne.