Vävstolslängtan

Hemma efter fyra dagars jobbresa till Rom. Hann se St. Peterskyrkan från utsidan  och precis vid hotellet fanns en liten affär med en dam som sydde väskor i skinn och mocka. Det var så fina saker och jag gillade såklart hantverkstanken. Så jag kom därifrån med en liten partyväska i blå mocka och en liten fin börs.

Men mestadels tillbringade jag tiden i ett fönsterlöst konferensrum. Fast även kvällsvärmen värmde kroppen och jag känner mig fullmatad med underbar italiensk mat.

Bambustickor på planet fungerade utmärkt. I säkerhetskontrollen på vägen hem blev jag utsatt för extra kontroll och tänkte att nu ryker stickorna... men de brydde sig inte alls om dem.

På flygplanet fick jag en kommentar från flygvärdinnan: "Så ovanligt att se någon som stickar". Jag lade inte någon större värdering i det, utan stickade vidare. Och konstaterar att en stickning är utmärkt att ha med på en liten resa... Snart ska jag sticka i Dödergöks hälar och sedan finns ytterligare ett par raggsockor klara, modell större.

Fast det jag egentligen tänkte skriva om var hur sjukt mycket jag längtar efter några ostörda timmar i vävstolen.