September. Tänker ibland att det är min favoritmånad. Det är fortfarande varmt och skönt, men det känns ändå i luften att hösten är på väg. Det finns energi efter en utvilad sommar. Barnen börjar nya klasser och man ser hur de växer med uppgiften. Hur de också tycker om att komma igång efter sommaren; de utforskar det nya och vilar i det som finns med sedan tidigare.
Solen står lägre och fångar den sista (?) kaprifolblomman i min trädgård. Det är vackert. Trädgården är vildvuxen eftersom mina omsorger inte riktigt räckt till i år. Åkervindan har fått ny styrka eftersom ingen har hållit efter den. I kryddtäppan växer självsådda ringblommor och man får leta efter sin persilja, timjan och oregano. Men det är också vackert, det får vara så.
Istället för att fixa i trädgården tar jag en tur i skogen. Men i min allra bästa svampskog finns inga svampar i år, inte en endaste liten sopp. Ändå njuter jag, sätter mig på en sten i solen, funderar på jobb och balans i livet och tänker att skönhet finns i många olika former, t ex mossor.
I vävstolen håller jag på med mina rosengångslöpare till köket. Inte så mycket nytt att visa upp ännu. Känner mig glad över rosengången, men tycker det är svårt att hitta rätt färgkombinationer. Det måste finnas en balans mellan alla mönster och färgerna i stort, samtidigt som det inte får bli platt och trist. Det känns som att det kräver lite erfarenhet och tanke.
På varpen finns plats för flera löpare. Barnens farmor har önskat sig en, jag går och klurar hur jag får ihop blått, grått och kanske lite gult på ett bra sätt.
I morgon börjar en ny arbetsvecka. Efter en sån här helg är jag redo.
Allt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar