Funderar på varför just detta kan få mig att känna mig så glad... Kanske för att det så tydligt är starten på något nytt spännande som bara funnits i huvudet tills nu? Eller för att själva pådragningen är det moment där jag måste ha hjälp och när detta är avklarat kan jag göra resten i min egen takt? Eller helt enkelt för att 16-åringen visar sig vara en riktigt bra pådragningsknekt?
Eller... kanske... för att kvällssolen skiner genom solven och gör mig glad över att det verkligen är vår nu, på riktigt.
Allt sammantaget gör Dej nog glad!
SvaraRaderaLycka till med vävningen denna gång också!
Kram Inger
Jag har full förståelse för din lycka. Efter att ha upplevt mycket tjorv som att borsta fram varpen mm. Pådragningen är ett känsligt moment, och jag är lyckligt lottad med en lagvigd rumphållare, men använder ibland min hembyggda pådragsknekt.
SvaraRaderaLycka till med resten