... är när 13-åringen slår sig ner bredvid mig på vävpallen. För han vill slå. Så sitter vi där och jag märker hur han hittar handlaget med att tvinna trasorna i kanterna. Han tvinnar och skyttlar, bågar och slår.
Jag har två ungar. 16-åringen är den konstnärligt lagda som går estet-bild på gymnasiet, men hon kommer bara och kollar min vävning om jag ber henne. 13-åringen är matematikern och den som slarvar igenom slöjden. Och så gillar han vävning. Men, egentligen inte så konstigt... vävning är ju matte i praktiken. Ordning, reda, logik, noggrannhet. Och estetik. Vilken kombo för att utveckla både vänster och höger hjärnhalva!
Rutorna fick hur som helst godkänt av 16-åringen också. En sån kunde hon nog tänka sig när hon flyttar hemifrån, sa hon.
I morgon knyter jag fransar, sedan ska jag fota lite bättre i dagsljus.
Nice rug. I hope that one of my children will interested of weaving in the future. It must be a nice feeling :-)
SvaraRaderaSå roligt att få sällskap på vävpallen :).
SvaraRaderaOch därtill få beröm av de som brukar vara värsta kritikerna.
Det blir så fina mattor.
Hälsningar Monika
Du var snabb och väva. Snygg matta! //MalinSj
SvaraRadera