Tuskaftssjalen

Vävkursen jag deltog i på Fornby Folkhögskola i augusti handlade till stor del om att våga prova olika material. Det var en bra och inspirerande kurs och en lärdom jag fick med mig därifrån är att jag verkligen vill jobba med naturmaterial: ull, lin, silke och bomull. 

Jag kan totalt gå igång på känslan och doften av ull och jag tycker det är tråkigt att jag inte fryser mer än jag gör för jag skulle vilja ha ulltröjor jämt (vilket dessvärre är omöjligt eftersom jag är rätt varm av mig).

Jag älskar känslan av siden mot huden, det där lätta, papperslika. 

Och linne är sedan många år mitt absoluta favoritmaterial för sommarplagg; jag är en stadig kund på K&US eftersom de är en av få klädföretag som satsar på (hyfsat) hållbart linne. 

Så, efter lite pysslande med plast och rep på vävkursen insåg jag att det var liksom bara att följa mitt hjärta... 

Jag åkte med en kurskamrat till den fina garnbutiken Kekathu i Borlänge och shoppade loss på lite ull-, lin- och silkegarn. En svart bomullsvarp 16/2 fanns uppsatt och där satte jag mig och försökte få till en enkel tuskaftssjal med olika ränder i lila, naturvitt, turkos och grönt.

Jag var ganska tveksam till resultatet när jag tog med den hem. Men så, härom morgonen... Jag stod där i hallen, jobbklädd med syrenlila sidenblus och svart linnekavaj. Det var liksom något som fattades.

Fram åkte sjalen från vävkursen och jag kände mig helt redo att möta dagen. 

Jag har haft sjalen flera dagar sedan dess och känner att den funkar i all sin enkelhet. Kanske just därför? Visst kan det vara så att det blir bra när materialen talar.