"Jag väver, alltså finns jag"

Thielska Galleriet  har just nu en jättefin utställning om Veronica Nygren, konstvävare och tillika skapare av Mah-Jong.

Thielska ligger längst ut på Djurgården och i söndags tog vi en lång promenad dit i strålande solsken. Stockholm visade sig i sin allra vackraste vinterskrud.

Så här beskrivs Veronica Nygren i en av utställningstexterna: 

"För Veronica Nygren var handens arbete tätt sammanflätat med själva livet. Citatet ovan [”Jag väver, alltså finns jag”, min anmärkning] sammanfattar hur hon såg vävningen som ett sätt att tänka och att känna, en metod för att ta in hela existensen och omvandla den till konst.

Så här beskriver hon sitt tillvägagångssätt: ’Bilderna kommer ur min vardag. Jag arbetar utifrån idéer som jag har nedklottrade i block och på lösa papper. Prövar olika versioner med penna och pensel. Väver direkt utan stor förlaga. Börjar ofta om flera gånger innan det känns rätt.’”

Och visst är det ju så: Att jobba med textil är ett sätt att tänka och känna, en metod för att ta in hela existensen.

Jag gillade verkligen utställningen, som visade på en fin variation i Veronica Nygrens konstnärsskap. Personliga och experimentella bildvävar, vackert, inspirerande.

Mah-Jong-mönstren är ju hur coola som helst och jag önskar jag hade mod att bära dem. Kolla in den lila dressen till vänter, tex. Men dessvärre skulle jag mest känna mig utklädd, min lite mer diskreta stil syns i spegelbilden.

Jag tycker om att Veronica Nygrens vävar fick ta plats mellan Eugen Jansson och Bruno Liljefors, en plats hon fyllde mycket väl.

Thielska Galleriet är ett fint litet museum som är väl värt ett besök, där finns underbar konst av många skandinaviska konstnärer från tiden runt förra sekelskiftet. Och museet bär på en historia om hur bankiren Ernest Thiel stöttade dåtidens konstnärer, men så småningom svårt skuldsatt tvingades sälja allt till staten.

Även caféet är värt ett eget litet besök, nu när Monika Ahlberg har tagit över med fantastiska bakverk och enklare luncher.