Nya äventyr

Det händer saker i livet. Positiva saker. Ungarna växer och behoven blir annorlunda. Livet i ytterförort har gjort sitt för även om jag trivs fantastiskt bra i mitt radhus och närheten till skärgården så är det långt från vänner, partner och jobb. Att jag bott kvar så länge som jag gjort beror till stor del på att mina barn har haft sin vardag här, med cykelavstånd till sin pappa och kompisar i närområdet. Men nu går båda i skolan närmare stan och om ett par år är nog den äldsta utflugen.

Så, tanken att flytta närmare stan har funnits i bakhuvudet ganska länge. Men jag har konstaterat att det helst inte ska vara lägenhet, jag gillar radhustanken och vill gärna ha i alla fall en pytteliten täppa.

Och så vill jag ju gärna få plats med en vävstol. Vilket såklart är jättesvårt i Stockholm med skyhöga kvadratmeterpriser; att ha mer boyta än absolut nödvändigt är en stor lyx i såna lägen.

Men så dök tillfället upp. Ett litet radhus i närförort, egen terrass och liten frukostuteplats. 10 minuter till jobbet istället för 40, tunnelbana istället för järnväg, cykelavstånd till mannen, kortare resväg för ungarna. Närmare allt. Och fortfarande med grönområden och vatten runt omkring. Men också mer bilar och mer oljud.

I augusti går flyttlasset. Från 121 kvadrat till 89. Från femma till fyra. Från garage och vind till pyttelitet källarförråd. Jag rensar och skalar ner... det kommer ta hela sommaren.

Bekymret har varit det där med vävstolen. Jag kommer inte få plats med Toras vävstol som är 150 cm bred, i alla fall inte förrän en av ungarna har flyttat ut. Men det kommer nog ordna sig ändå. Jag har en plan.