Läser mina favorithantverksbloggar och slås av att det förvånansvärt ofta verkar vara stressigt att få julstämningen att infinna sig. Tänker att det är lätt att julfixandet blir ett krav snarare än det där lustfyllda som vi vill ha.
Själv jobbar jag långa dagar och har fullt sjå att ha middagen klar vid 19-tiden. På jobbet förväntas jag vara med på julbord och producera en massa olika saker med "Deadline December", dvs innan jul... det syns i min almanacka. Och ungarna protesterar över att jag är hemma för lite.
Mitt eget sätt att dra i spakarna är att ha så lite bokat som möjligt på min fritid. Helgerna får bli som de kommer, jag orkar inte ha för mycket inplanerat. Julstöket inskränker sig i princip till en omgång pepparkaksbak, utrullning av mina röda löpare på ett par bord och lite införskaffande av julblommor som gör att det i alla fall doftar jul.
När ungarna är 13 och 17 så kan man också säga: Vill ni ha jul så varsågod och fixa själva. Och se vad som hände... ett pepparkakshus på första gången på flera år... I kväll när jag kom hem med andan i halsen så möttes jag av pepparkaksdoft, det gjorde att det doftade jul tillsammans med de utslagna tazetterna och hyacinterna. En pytteliten känsla av julefrid svepte förbi. Och så tänkte jag: Så skönt att jag kan få njuta av någon annans julpyssel. Gillar't.
Hej, ser att Du har koll på Alice, ateljen och jag! Skoj!
SvaraRaderaTittade längre ner på Din blogg och såg rosengångslöparna! Jättefina!
Vi är några rosengångsfrälsta som letar efter "Rosengångens själ" Jag tror Du är rätt nära den!
Hej, Kul att du gillar löparna, men nu blir jag supernyfiken. Du får gärna berätta mer om vilka ni rosengångsfrälsta är och hur man hittar rosengångens själ. Du är anonym i inlägget, har du koppling till Alice, Ateljen och jag?
RaderaMys på högsta nivå!
SvaraRaderaFörstår att Du blev glad!!!
Inger
Ja, visst är det kul när ungarna börjar bli självgående. Så många olika faser, känns fortfarande som det bara blir roligare och roligare.
RaderaVilka underbara barn du har. :-)
SvaraRaderaOch vad klok du är som minskar på julkraven. Julen kommer ju hur som helst och förmodligen njuter man mer av en lite mindre julig jul, men med orken i behåll, än av julen-extra-allt då man är totalt utschasad av alla förberedelser.
Ja, de är osedvanligt goa, mina ungar. Säger jag helt opartiskt ... ;)
RaderaVilka härliga ungdomar du har som fixar julkänslan. Själv är jag däckad med ont i ryggen och orkar inget. Såg på facebook att du ville lära dej mer om bindningslära m.m. du är väl med i riksför. För vävning. Kan du inte ta upp det med styrelsen där och undersöka om ni inte kan ha några träffar med bindningslära. Det behövs ju inga stora lokaler för det. Det måste vä finnas någon där också som kan hjälpa dej med kontramarschen. Lycka till. Kram Birgitta
SvaraRaderaHej Birgitta,
RaderaVilket elände med ryggont :( det blir svårt att väva då.
Mycket bra idé med att ta upp det där med bindningslära och kontramarsch med Riksföreningen För Vävning. Och vad gäller kontramarschen så tror jag att jag behöver se en "in action" innan jag vågar mig på att sätta upp min egen tillsats. Jag har faktiskt aldrig sett någon mer än på bild och det är lite trixigt att förstå hur alla snören och lattor ska gå... Jag tror jag kollar detta med dem också.
Krya på dig!