Jag tycker det är svårt att se helheten av mina mödor mitt under vävningen. Jag har en bild i huvudet och så vet jag ju inte riktigt hur det kommer bli i slutänden. Det verkar som att det bästa sättet att få någon sorts perspektiv på den väv jag håller på med är att lägga mig raklång under bröstbommen och kolla uppåt.
Alltså, det låter väl inte klokt.
Men om jag lägger mig där och tittar uppåt, så är det som att det dyker upp lite nya perspektiv. Det är en förträfflig plats för reflektioner om livet i allmänhet och vävning i synnerhet.
Vad är det som gör att det ger en sådan tillfredsställelse med vävningen? Det här är min första rosengångsväv, men absolut inte den sista. Jag kan ligga där och fundera på olika sätt att kombinera färger och mönster. Det finns så mycket som jag vill väva och så lite tid. Om jag ligger där och funderar ett tag kan det till och med komma tankar om hur livet skulle sett ut om jag gett allt det kreativa lite mer plats.
Och samtidigt dyker det upp tankar om hur rikt livet är. Jag har ett bra jobb som de allra flesta veckor på året ger mig en hel del i utbyte. Det kräver förvisso rätt stor del av min tid, men jag får massor tillbaka. Jag har två underbara ungar, kärlek i livet, familj, vänner och ett intresse som tillför helt andra dimensioner. Så slutsatsen av min grodperspektivsreflektion är att livet är förbaskat bra.
Det känns fint.
Jag kryper också in under vävstolen för att se hur det ser ut, så jag tycker att det låter väldigt klokt.
SvaraRaderaDet är något med att sitta inne i vävstolen som ger mig lite barndomskänsla. Antagligen har det att göra med att bygga kojor av bord och krypa in i garderober och mysa. Kanske det bor en liten grottmänniska i mig? :-)
Förstår vad du menar... det känns liksom hemtrevligt ;)
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet låter verkligen som du kommer till utmärkta slutsatser där på golvet ;). Man kan bara gratulera o önska fortsatt lycka till.
SvaraRaderaDet jag kan avgöra,härifrån.... utanför dataskärmen ;)- är att mattan blir jättefin! :)
Kram Monika.
Tack Monica! Undrar om det gör sig lika bra som traslöpare? För det är tanken ;) Har skedat 40/10 och väver med enkla trasor. Men det var inte helt lätt att hitta rätt mönster och färger, framförallt eftersom jag vill att de ska funka med köksgardinerna.
RaderaDet var ett bra sätt att kunna se helheten i mattan! Jag tycker också det är svårt att bedöma om jag ska bli nöjd med resultatet, särskilt med rosengången. Jag kan tala om att jag repar upp och provar många nya färgkombinationer innan jag får till det... ibland är det helt hopplöst. Då går jag ifrån vävstolen ett tag, och brukar då lite deppigt säga till Anders (min man) jag kan inte väva längre!
SvaraRaderaDin rosengång ser fin ut/ Kram Irené
Hej Irené, tack för pepp! Jag har kollat en hel del på rosengångsmattorna på din blogg och tänkt att det ligger rätt mycket tänk och erfarenhet bakom att få till dem så fina. För jag tycker att du är rent suverän på att väva rosengångsmattor.
RaderaRosengång känns som en speciell liten utmaning, just för att det är svårt att se hur det ska bli i förväg. Känns skönt att höra det även från ett proffs! :-)
Återigen en fin matta du väver. Förstår att du väntar på att få klippa ner och lägga ut den på golvet och se den i sin helhet.
SvaraRaderaKram Birgitta
Tack Birgitta! Japp, längtar efter att lägga ut den på bordet, för om det blir som jag tänkt så blir det en traslöpare. Har skedat i 40-sked och väver med tunna enkla inslag. Nu ska jag försöka göra en till likadan... fast jag helst absolut redan skulle vilja ha båda klara :)
Radera