Men så här såg jag ut i helgen när jag gjorde i ordning det sista (?) berget av jeanstrasor till min matta. Jag tröttnade på att nysa av allt jeansdamm som hamnade i min näsa när jag hängde med nosen över symaskinen så jag tog en tur till apoteket och inhandlade munskydd. Och jag tog på mig största förklädet för att inte helt drunkna i blått ludd.
Så, nu har jag en korg full med jeanstrasor som bör räcka tills mattan är klar. Mycket jobb, men jag tror det är värt besväret.
Det känns som en sakta förvandling till smurf. Din matta är jätte fin. =)
SvaraRaderaTack :) Smurf var ordet. Möjligtvis med mindre näsa ;)
RaderaSå smart idé med munskydd:-) Jag känner igen det där, både dammet i näsan och allt luddet. Den som inte väver själv, kan nog inte föreställa sig vilket arbete det är, innan mattrasorna är klara för att väl slås in till en matta. Men jag säger som du... visst är det värt allt arbete, när man ser väven växa fram och man känner sig nöjd och belåten med resultatet!
SvaraRaderaIrené
Tänker ibland att kanske är det just detta som ger en tillfredsställelse: Att det tar tid. Det går ju inte att stressa fram en väv. Det är nog det jag behöver som kontrast till min vardag.
RaderaSmart med munskydd. Det ska jag komma ihåg om jag ger mig på att väva trasmattor.
SvaraRaderaJeansmattor är så snyggt - det ska bli spännande att se din växa fram. :-)
Kommer att bli vackra mattor!
SvaraRadera