lördag 28 november 2015

Om lärande och inspiration

Funderar lite på hur jag hittar inspiration i mitt textila hantverkande.

Det är som att lärandet i sig är viktigt för mig. Just i höst har vävningen fått stryka på foten lite, till förmån för stickande och spinnande. Och jag känner att energin drivs av att det är mycket nytt jag vill lära mig.

Stickningsinspirationen fick en påfyllning när jag gick en endagskurs i att sticka Fair-Isle med Mary Jane Mucklestone och blev otroligt inspirerad. Köpte hennes bok "200 Fair Isle Designs" och har suttit många timmar med att försöka förstå hur jag kombinerar färger och mönster på bästa sätt.



Det har resulterat i ett par vantar... 


...och början på en slipover:


Spinnandet började av att jag såg alla instagrammare och bloggare som spann och ville lära mig. I höst har jag gått en ullkurs via Kulturlandskaparna här i Solna. 


Kulturlandskaparna är en förening som verkar för ekologisk mångfald. De har får på Överjärva gård i Solna (vilket för övrigt är en mysig fikautflykt en helg) och fåren betar även i trakterna där jag bor i Bergshamra. Det är så mysigt att gå förbi fåren på mina promenader där jag bor i närförort till Stockholm. 

Bild från www.kulturhantverkarna.se
Nu har jag således fått en fin spinnrock och då tar liksom nästa idé tag i mig: Jag vill att garnet jag spinner ska vara svenskt, jag vill veta varifrån ullen kommer. Alltså behöver jag lära mig behandla ull och karda... Nu har jag gått med i föreningen Kulturlandskaparna, såklart jag vill stötta deras fårverksamhet så att jag kan få ull från närområdet att spinna garn av! 

Vad händer med vävningen då? Just nu har jag en mattvarp i vävstolen som känns oändlig. Jag ska väva ut den och så ska jag nog ta lite paus från mattvävandet ett tag. Jag tror att nästa vävprojekt handlar om sjalar och så småningom så vill jag väva något av mitt handspunna garn. För vävningen ligger mig så otroligt varmt om hjärtat. Den är liksom fundamentet i mitt textila hantverkande.









onsdag 25 november 2015

Ashford Joy 2

video

Mer spinnrockar... En fantastiskt fin födelsedagspresent med anledning av att jag fyller jämnt i december och firade med kalas i helgen.

Spinnrocken är en Ashford Joy2, från Nya Zeeland. Den är ihopfällbar och ryms i en liten väska. Väger sådär en 5 kg och är 64 cm hög. Just att den enkelt går att ta med var en bidragande orsak till att jag önskade mig just denna.

En sådan skillnad att spinna på denna lilla uppenbarelse! Det går nästan av sig självt. Börjar känna att jag kan få garnet hyfsat tunt nu, även om det fortfarande är ojämnt.





torsdag 12 november 2015

Estnisk spinnrock


Jag fick en fin gammal spinnrock från barnens farmor. Hennes familj var estlandssvenskar som kom över Östersjön under andra världskriget. Spinnrocken har använts av farmors moster.

Eftersom jag är nybörjare på att spinna så hade jag lite frågor och lade upp en bild med en fråga på Facebook-gruppen Spinnare. Jag fick omgående svar från en spinnare som hade en likadan spinnrock och undrade varifrån min kom då hon aldrig tidigare hade sett en likadan.

Det ena gav det andra och ytterligare en tredje spinnrock dök upp från en estnisk annons. Facebook-damen började forska lite och lyckades få fram en hel del intressant.

Det visade sig att spinnrockarna är gjorda av "Rockdislarn" Johan Klingberg också känd som "Rockdislarn". Han levde mellan 1863- 1943 och bodde i Bergsby, Estland där han var spinnrocksmakare och organist i Rosleps kapell. Han hade gjort en svarv som drevs med vindkraft och som hade vingar av trä. Rockarna kallades Bergsbyrockar och var gedigna, vackra och kända långväga.





Bergbyrocken har fyra stycken smörjkoppar, de sitter där rocken behöver smörjas för att metall går mot metall. Det sitter två vid ståndarna vid spindeln och två överst på ståndarna vid hjulen.





I dessa lägger man en liten ulltuss med smörjolja som gör att rocken går fint och ljudlöst.

En annan finess är att det ben som sticker ut går att skruva bort så att rocken blir ganska platt. Troligtvis är det så att spinnerskorna tog rocken under armen och vandrade till varandra för gemensamma spinnkvällar och då var det lättare utan tre ben som spretade.

Spinnrocken är en kombinationsrock för både ull och lin. Den vinge jag har är gjord för att kunna spinna ull i första hand och lin i andra hand - en s.k. kombinationsvinge.

Förr spann man mycket tunnare ullgarn och använde i finare produkter. Dessutom spann man mycket hårdare snodd. För min estniska gamla dam är en snabb indragare, vilket är lite av en utmaning för en nybörjare som jag. Men hon är vacker och det är riktigt kul att försöka lära mig spinna på henne. 



söndag 8 november 2015

Egenspunnet

Efter en hel del möda så har jag spunnit mitt första egna garn som nog går att sticka eller väva något eget av :) Det är fortfarande en hel del ojämnheter, men jag känner mig ändå ganska nöjd och det var fantastiskt kul att spinna!


Garnet är en blandning av finull och gute och kommer från ett får som har betat bara en liten bit bort från där jag bor, hos Kulturlandskaparna på Överjärva gård i Solna

Det känns extra bra med garn som inte har färdats lång väg. Tänker mer och mer på att det jag hantverkar av måste ha tillkommit på ett bra sätt. Och spinna... känner att poängen med det är att riktigt vara säker på att det är bra ull. 

Det är roligt att lära sig ett nytt hantverk, spinna vill jag göra mer!  



fredag 6 november 2015

Spinnkurs

Jag har länge tänkt att jag vill lära mig spinna. Förra sommaren när jag var på kurs på Sätergläntan lockades jag av min kurskamrat Randy att pröva att spinna på slända, så jag köpte med mig en slända och lite ull från Sätergläntans butik. Men det har blivit liggande... 


...fram tills i höst då jag bestämde mig för att gå en spinnkurs. Efter lite letande så hittade jag en väldigt nära där jag bor, hos Kulturlandskaparna på Överjärva gård i Solna.

De har en spinn- och tovkurs som är så finurligt upplagd att man betalar för fem tillfällen som man kan välja själv under ett helt år. Och det är fint att materialet bygger på de föreningengs fårskötsel.

Ganska snart kände jag att jag ville lära mig spinna på spinnrock. Nu har jag varit där i tre gånger och börjar få lite kläm på hur det funkar... Har fått en egen spinnrock och till och med spunnit mitt eget första garn som jag tror att jag kan sticka lite av. Mer om detta kommer!