fredag 27 juni 2014

Motsatstrampad rosengång

Eva bor i Härjedalen i ett fantastiskt hus med utsikt över himmel, fjäll och dal. Det är inrett med stil; Eva är mästerlig på att hitta material lite här och där och återanvända till något fint: En gammal tapet blir en fin tavla, några vackert slitna bräder från en lada får bli fris till eldstaden, bakom diskbänken finns en glasskiva med foton istället för vanligt kakel, skönt slitna golvplankor är återvunna i som golv nytt vackert sovrum, en rostig upphittad plåtskiva blir som ett foto som väcker tankar.

Det är vackert, kreativt och lite extra nyfiket. Orange är en genomgående accentfärg, lite lagom mycket så att man blir glad i sinnet.


Till sitt köksbord ville Eva gärna ha en löpare. Gärna rosengång, i svart och orange. I övrigt fick jag fria händer.


Det blev en rustik löpare i motsatstrampad rosengång, efter inspiration från Anna Östlunds rosengångsbok. Jag vävde i mattvarp i en 30-sked. Inslaget är stränggarn i bomull, i tre olika orange färger och en brun.


Det var första gången jag gav mig på motsatstrampad rosengång och jag tyckte det var fenomenalt kul. Att leka fram bårder och mönster... det vill jag göra mer av!

Eva har meddelat att hon tyckte den var fin och att hon tror den kommer passa bra till de orange gardinerna :-)




onsdag 25 juni 2014

Surry Hills


Får väl passa på att visa upp den här också: Min Surry Hills-kofta i design av Maria Magnusson.

Det dök upp en "knit-along", KAL på Ravelry och Facebook. Jag hittade ett fint garn på Hippstick och hakade på.

Det var väldigt rolig stickning, första gången jag vågat mig på något liknande i så pass avancerat mönster. Och jag måste erkänna att ibland förstod jag inte riktigt vad hon menade i mönstret, men med lite hjälp via Facebook-gruppen och eget klurande så fick jag ihop det.


Jag stickade i Onion Tussah Silk, färgen är Ceriseljung. Jag använder stickor nr 3 och 3,5 och stickade stl M. Innan jag blockade satt den som ett korvskinn, men efter lite tvätt och utspänning så blev den riktigt bra. Fortfarande tight, men helt rätt storlek.


Det här är en kofta till en utställd kjol eller en fin 50-talsklänning. Tror nästan att jag måste skaffa mig en sådan, tex den här.




söndag 22 juni 2014

Ormmattan klar


Ormmattan i motsatstrampad rosengång. Solvnotan är från Anna Östlunds bok om Rosengång. Varpen är svart mattvarp och inslagen bomullstrasor. Kanten är vävd i tuskaft med tunt svart strängarn. 


Den här hamnar i ett sovrum i det fina lilla huset i Härjedalen. I ett hus med knallröda gardiner och grått slipat betonggolv så passar de här färgerna fint. För även om betonggolvet är mjukt slipat och har golvvärme så är det nog  rätt så skönt att sätta baktassarna på en sån här matta när man kliver upp ur sängen i vinter. 


Det här var kul att väva. Känner mig nöjd med resultatet. Jag tänker att det blev en diskret och lugn matta som på nära håll har lite spänning i sig.

onsdag 18 juni 2014

Gla'hål, fast ändå inte


Äntligen ett gla'hål i varpen jag satte upp precis på nyåret. Varpen var i och för sig väldigt lång, sisådär en 16 meter, men jag kan ändå konstatera att den här vintern har jag inte hunnit väva lika mycket som förra vintern. Jobbet har krävt sitt på ett sätt som jag inte varit helt nöjd med. Och så har jag sålt mitt hus med påföljande fix runt omkring i form av styling och röj. Sedan har jag ju börjat sticka en del också, ibland väljer jag att sätta mig en stund med en stickning istället för att väva.

Och så måste jag komma ihåg att syftet med vävningen är att det ska vara avkopplande, det får inte bli en prestation. Även om det finns så mycket jag vill göra.

Nu finns ett rejält gla'hål i Toras vävstol. Jag försöker väva klart en rosengångslöpare i stränggarn och har dessvärre beräknat så att det blir riktigt tight på slutet. Hoppas jag får till det som jag har tänkt...

Men det här gla'hålet är också lite sorgsen-hål. För nu blir det inte någon varp i Toras vävstol på ett tag, oklart hur länge. I augusti packar jag upp Lill-Jonas i mitt nya radhus och hoppas att jag kan komma igång med vävning i smalare vävstol.

Och jag har också vävning på schemat i sommar: Jag ska gå sommarkurs på Sätergläntan. En hel veckas trasmattevävning i slutet av juli. Det ser jag verkligen fram emot :-)


söndag 15 juni 2014

Växtfärgningskurs

Idag har jag varit på växtfärgningskurs i Riksföreningen för handvävning, Upplands-Sörmlands Vävares regi, under ledning av Eva Hannertz med god assistens av Lena Håkansson.


Vi träffades kl 9 i Nynäshamns Hembygdsgård där grytorna redan stod på värmning. Eva hade betat allt garn i förväg, genomgående med alun 20%. Vi hade fått i uppgift att ta med oss lökskal och björklöv och vi färgade även med krapp, koschenill, torkad renfana, lupin och rödbetor.

Efter att vi kokat alla växter i olika grytor i en timma var det dags att börja färga.


Eva visade hur man vände ned garnet i färgbadet. Koschenillen gav genast starkt utslag.


Inga-Lill hade hand om lökgrytan, även här blev det genast mustiga färger.


Torkad renfana från förra sommaren blev så småningom en vacker klargul färg.


Själv fick jag ansvar för krapproten, som är den torkade roten från färgmåra. Eva hade blötlagt den i två dygn innan. Jag fick hålla koll så att inte temperaturen gick över 70 grader, för då skulle det dra mot gult snarare än bli de djupt röda nyanserna vi ville ha.


Och visst blev det rött alltid... Riktigt djup röd i tre färgbad och fina färger i ytterligare ett par bad.

Vi tittade även på lite olika efterbehandlingar: Pottaska som tar fram det röda, vinsten som klarnar färgerna och järnvitriol som dunklar färgern (men också gör garnet lite skörare).


 Allt detta gav helt underbara färgtoner av krappen, från nästan svart till ljust orange.


Lena S. visar de fantastiska tonerna av björk, där den rödbruna varianten är efterbehandlad med pottaska.



Lena H ville testa vad som hände med gullregnsblommor men det blev bara en mycket svag beige nyans.

Men dagens överraskning var lupinfägningen: En vacker lindblomsgrön färg som inte liknade någon annan grön. Den var dock svår att fånga på bild.


Här är den nedanför en rödbetsfärgad vit härva. Rödbetorna blev alltså gula, men man kan ju undra hur pass färgäkta de är.

Solen sken och det var en skön dag utomhus. Det blåste ganska mycket till och från...

video

...vilket gjorde ett vackert skådespel med alla våra fina garner vajande i vinden.

Totalt fick vi 39 olika fina färgprover med oss hem, i underbara kulörer:


Det här var fantastiskt kul, jag lärde mig massor och det gav definitivt mersmak. Vi funderar på om vi inte ska försöka fortsätta med lite svampfärgning till hösten. 

Tack Eva * 2 + Lena * 3 + Inga-Lill för en jättekul dag! 

måndag 9 juni 2014

Lill-Jonas


Jag ska be att få presentera Lill-Jonas.

Lill-Jonas fin liten vävstol från GP Snickerier i Motala. Han har 90 cm vävbredd och en golvyta på 110 * 110 cm, vilket gör att han passar fint i ett pyttelitet radhus.

Jag har vävt på en liten Jonas tidigare, då jag gick på vävkurs hos Monica Segerman i Älta. Jag gillade vävstolen då, den funkade som en fullstor vävstol men var mycket smidig och vi blev snabbt kompisar. Lill-Jonas har en finess: Slagbommen är vinklad, vilket gör det lättare att få till ett bra skäl på en så pass liten vävstol.

Jag hittade denna lilla Jonas på en annons på Blocket och bestämde mig för att slå till, inte minst för att det också följde med en kontramarsch. Jag är lite fascinerad av det där med kontramarsch och tänker att i sinom tid så ska jag ta mig an hur det funkar, för ännu har jag inte sett en kontramarsch IRL.

När jag hämtade vävstolen berättade damen som sålde den att hon hade köpt den just via Monica Segerman... Men tänk, är inte världen rätt liten ändå?!

Den här lilla krabaten kommer att bli finfin i mitt nya boende. Jag hoppas vi kommer att trivas ihop. Ett litet bekymmer finns kvar i planeringen: Vad händer om grannarna protesterar? Idag bor jag i gavelradhus och min granne har inte klagat på att det låter genom väggarna. Nu flyttar jag till tätare, mindre radhus som inte är gavel... Så för säkerhets skull tänker jag att jag ska komplettera Lill-Jonas med såna här vävstolsfötter. Någon som har erfarenhet?

Och vad händer med Toras vävstol då? Ett litet tag får hon nog stå hopfälld i mitt kommande minimala källarförråd, för jag vill absolut inte göra mig av med henne. Men jag har en liten plan även för Toras vävstol i mitt bakhuvud... hoppas jag kan berätta mer om detta vid tillfälle. Om inte annat så kommer hon få plats när äldsta ungen flyttar ut och det anar jag kommer att ske snabbare än jag någonsin hinner vänja mig vid tanken.

söndag 8 juni 2014

Nya äventyr


Det händer saker i livet. Positiva saker. Ungarna växer och behoven blir annorlunda. Livet i ytterförort har gjort sitt för även om jag trivs fantastiskt bra i mitt radhus och närheten till skärgården så är det långt från vänner, partner och jobb. Att jag bott kvar så länge som jag gjort beror till stor del på att mina barn har haft sin vardag här, med cykelavstånd till sin pappa och kompisar i närområdet. Men nu går båda i skolan närmare stan och om ett par år är nog den äldsta utflugen.

Så, tanken att flytta närmare stan har funnits i bakhuvudet ganska länge. Men jag har konstaterat att det helst inte ska vara lägenhet, jag gillar radhustanken och vill gärna ha i alla fall en pytteliten täppa.

Och så vill jag ju gärna få plats med en vävstol. Vilket såklart är jättesvårt i Stockholm med skyhöga kvadratmeterpriser; att ha mer boyta än absolut nödvändigt är en stor lyx i såna lägen.



Men så dök tillfället upp. Ett litet radhus i närförort, egen terrass och liten frukostuteplats. 10 minuter till jobbet istället för 40, tunnelbana istället för järnväg, cykelavstånd till mannen, kortare resväg för ungarna. Närmare allt. Och fortfarande med grönområden och vatten runt omkring. Men också mer bilar och mer oljud.

I augusti går flyttlasset. Från 121 kvadrat till 89. Från femma till fyra. Från garage och vind till pyttelitet källarförråd. Jag rensar och skalar ner... det kommer ta hela sommaren.

Bekymret har varit det där med vävstolen. Jag kommer inte få plats med Toras vävstol som är 150 cm bred, i alla fall inte förrän en av ungarna har flyttat ut. Men det kommer nog ordna sig ändå. Jag har en plan.

onsdag 4 juni 2014

Studentpresent




Ungarna växer, i morgon ska vi på studentmottagning hos en av de ungdomar som hängt hemma hos oss i många år. Kul att få vara med en sådan dag och extra kul när den unga damen i fråga önskar sig hemstickade sockor i studentpresent :-)

Jag har stickat i Opalgarn, mönstret heter "Flower Power". Jag stickade från tån och uppåt med "Sweet Tomatoe Heel", vilket nog har blivit min favorithäl eftersom jag inte behöver följa ett mönster till pricka.

Jag gillar att sticka sockar eftersom det är en enkel stickning som kan tas med på resor. Det är lite meditativt med de här självrandande garnerna, inte så mycket att tänka på. Sånt behövs också ibland.



måndag 2 juni 2014

Peasy!


Nu är den klar, koftan Peasy från Ravelry och designern Heidi Kirrmaier.

Koftan stickas uppifrån och ned och det finns inte en endaste monteringssöm på den. Mönstret var fantastiskt välgjort och jag stickade nästan exakt enligt mönster i storlek M.

Garnet är Geilsk Bomuld og Uld  i 55% lammull och 45% bomull. Det var fantastiskt mjukt och skönt att sticka med och koftan är väldigt mjuk att bära. Jag har redan använt koftan flera gånger, den kommer att bli en favorit. Har stickat med stickor 3,5.